Började med att skritta ut Roffe som var helt knäpp, tvärnitade i stort sätt hela tiden och skulle vända men såklart vägrade jag låta honom göra det så jag ryggade honom förbi där han stannade. Tillslut orkade han inte hålla på längre och skrittade snällt på hela vägen hem. Vill verkligen börja rida honom på riktigt nu, det har gått nästan två månader sen han hoppade ett litet språng och det är verkligen det bästa som finns med honom. Att hoppa honom ger en underbar känsla och man verkligen flyger över hinderna.

 

Gundis fick också ridas ut, red bort till en stor äng och galopperade runt det två varv. Jag vet att det är det bästa han vet och öronen är spetsade rakt fram hela vägen. Så kul med hästar som är så tydlig med sina känslor och jag känner hur det bara pirrar i hela kroppen på honom efter att få bocka och springa fortare än snabbt. Det bästa är att det är samma känsla när man hoppar honom, han söker alltid hinder och blir ibland lite för på.