I torsdags var det dax för den stora grand prixen, 1,45 var det som gällde och det var debut på den höjden för både mig och Gunde. Det kändes hur bra som helst att gå in i det dagen efter vår bästa runda någonsin i kvalet på onsdagen tills jag vaknade och insåg att det ösregnade och att det skulle göra det hela dagen. Började morgonen med att trimma en sväng på ridbanan bland alla stora namnen, så otroligt inspirerande att se dem rida på marken. Gick upp till banan och gick den innan ponnyerna skulle rida då vi hade samma bana, såg dem första rida och jag tyckte det såg väldigt halt ut och det såg inte alls ut som att ponnyerna tyckte det var så kul att hoppa på underlaget. Jag vet själv att Gunde aldrig är så bra som när det ösregnar, men jag blir alltid väldigt osäker på gräs. 

 

Red fram på samma sätt som dagen innan, mycket markjobb och en del skrittpauser. Gunde var väldigt fin i kroppen och det kändes inte det minsta att han hade gått en stor klass dagen innan. 

 

Gick in på banan med väldigt fina språng i ryggen och gjorde allt enligt planen, jag hade som mål att komma runt när jag åkte till falsterbo men under dagarna när han varit så fin så kändes det för lätt utan jag höjde det till att ha bättre än 12 fel. Hoppade 1,2 klockrent, kom in på linje 3, 4, 5 och får världens regnstorm rakt i ögonen så jag knappt ser så försöker mest styra mot nästa hinder och kommer inte riktigt ut på bågarna mellan så kommer för nära på både 4 och 5 så rev dem. Fortsatte in i trekombinationen och gör den klockrent, fortsätter ner på 7 bra språng till hinder 7, fortsätter runt till 8, 9 och sista linjen 10ab och 11 sjukt bra. Gunde är inte i ett hinder förutom de två han rev, men dem är helt på mitt konto, det var jag som slarvade.