Att Gunde någon gång blir allvarligt skadad så att han aldrig mer skulle vara ridbar, det skulle vara min största mardröm. Jag hoppas verkligen att jag aldrig behöver vara rädd för att detta skulle hända, men det är ändå en tanke jag får upp  i huvudet ibland, vad skulle jag göra utan denna häst? Eller att någon annan skulle ge sig på Gunde och misshandla honom. Tänk att komma till stallet och se sin häst kämpa för livet, pga en annan människa. 

 

Denna häst har betytt sjukt mycket för mig, Mitt självförtoende har nästan blivit lika bra som det var när jag hade Buster. Han kom till mig när jag mådde som sämst och jag har aldrig någonsin behövt tveka på honom, för jag vet att han aldrig skulle göra mig något illa. Vi älskar liksom varann.